Åkte ner till landet med mamma direkt efter jobbet. Låg ute i solen med Harry, lite saft och fika. Det var riktigt skönt, men väldigt varmt! Fast man ska inte klaga på värmen, som jag brukar säga till patienterna när jag går omkring inne i sjukhuset och svettas ihjäl i de otroligt varma arbetskläderna. Jag passar på att sitta ute på balkongen så fort jag har rast och lunch, det är skönt! Bara en vecka och två dagar kvar nu! Har för övrigt världens bästa kompis och ett jättefint armband!

De här fina tjejerna tillbringade jag midsommarafton med. Det var verkligen totalt helmys om jag får säga det själv. Det är vid såna där tillfällen jag inser hur bra det är att bara mysa med såna man tycker om, så därför ska jag börja göra det mer.

På två dagar har jag hunnit med att träffa Carro, Sofia (två gånger), Astrid, Klara och Stina. Tycker det är ganska bra kämpat, med tanke på att jag spenderar halva dagarna på sjukhuset och resten av tiden sovandes (skämt åsido). För övrigt trivs jag med att ha mitt sociala liv tillbaka, men samtidigt är det väldigt utmattande. Det gör att man uppskattar sömnen ännu mer, därför har jag bestämt att jag får sova hur länge jag vill imorgon. Sen ska jag ut och göra en midsommarkrans innan jag beger mig till Anna för att fira den stora dagen! Jag frågade Sofia om hon vill göra krans med mig men hon ville hellre åka till Borensberg (jag tror det var dit i alla fall). Så jag ska försöka få med mig min syter istället, efter att hon har plockat jordgubbar i tre timmar. Det är riktigt skönt att jag är ledig imorgon!


Dessutom är biljetterna till Harry Potter bokade nu också! Därav bild 2. Längtar galet, premiär och allt. Ska typ ha klänning för det är ett så speciellt tillfälle. Inte varje dag man får gå på sista filmen (NÅGONSIN) i världens bästa serie (åtminstone böckerna). Kommer antagligen gråta en skvätt också, dels för att slutet är sorgligt, men mest för att det är just slutet tror jag. Hatar när saker tar slut. Slut på inlägget (hähä)!

...jag försökte klura ut vad det var...

...men hade verkligen ingen aning...

...så jag öppnade och fick se...

...ett nyckelband! Yää!

Idag efter jobbet passade jaag på att träffa denna finis. Vi fikade, försökte laga en iphone och shoppade. Mycket trevlig eftermiddag om jag får säga det själv! Jobbet var faktiskt helt okej idag också. Jag bakade sockerkaka med blåbär i, vet inte om den blev så god, själv tycker jag inte om blåbär, men men. Imorgon ska jag städa kylskåpen hade jag tänkt, på onsdag blir det hyllorna, på torsdag bakar jag igen och sen är det ledigt! Att planera får tiden att gå fortare tycker jag.

För ett ögonblick kändes det verkligen som sommarlov, sen kom jag på att jag ska jobba imorgon... Jagfårpengarjagfårpengarjagfårpengar, det är verkligen enda anledningen till att jag orkar gå dit typ.

Nu är Sofia på ingång i alla fall! En dag försent, men bättre sent än aldrig ju! Ska duscha nu, så hon inte blir rädd för mig, vilket jag misstänker att hon kommer bli annars.

Kände att när jag lika gärna var inne på det där med att klaga på smör kan jag väl lika gärna fortsätta. Imorse glömde jag helt bort det (ja, jag glömde på riktigt). Jag la på skinka, ost, grönsaker precis enligt alla beställningar. Ingen hade ju faktiskt skrivit att de ville ha smör, då kan det väl inte räkna med att jag ska komma ihåg det? Hähä. Men de kom på mig, så jag fick göra om mackorna... Men annars går det rätt bra nu. Har koll på det mesta, vet vad jag ska göra och sådär. Synd att det inte är så jätteroligt bara.

Börjar få lite planer nu utöver min tråkiga rutin. Är bara på jobbet, sover, äter och övar nuförtiden. Men i helgen ska jag till landet med Linnis, på måndag ska jag träffa Agnes och sen blir det Klara antingen nästa vecka eller veckan efter det. Dessutom börjar det vankas om lite grillmys nästa helg också. Sånt gillar jag!


Bjuder på två ytterst charmiga bilder av mitt bästa jag!

Känner att jag utvecklas på många olika sätt på mitt jobb. Det som utvecklas mest är min rädsla för bakterier. Numera känns det konstigt att inte använda gummihandskoar konstant och det är oerhört jobbigt att inte sprita händerna så fort man rört i någonting. Jag har även blivit bättre på att bre smör på mackor, även om det aldrig riktigt kommer bli min grej. Hittills har jag bara fått ett klagomål på för lite smör... Jag funderar på vad som skulle hända om jag helt plötsligt struntade i den där geggan. Den är ju faktiskt himlans onödig egentligen!

Gammal webcambild. Tyckte den passade in när jag pratade om smör. För övrigt börjar jobbet flyta på nu, jag börjar kunna det jag ska göra. Fast jag önskar ändå att jag hade sommarlov! Så himla härligt. Det är så otroligt tråkigt alla timmar mellan frukost och lunch och sen lunch och fika, då jag verkligen inte har någonting att göra alls. Dötid på jobbet... Idag frågade jag en sköterska om jag fick följa med till röntgen och strålning eller något sånt, men såklart var det ingen patient som skulle iväg då. Men städa funkar ju det med!

Känner mig lite lagom vuxen när jag har fixat min egen matlåda inför jobbet imorgon. Hähä. Första dagen idag gick bra. Jag har eget ansvar över köket, ska fixa frukost och fika och sånt där till patienterna som för övrig är gulliga och trevliga. Men man blir extremt trött, sov en timma när jag kom hem idag och antar att jag kommer göra det de följande fyra veckorna.

För övrigt har min mobil kommit tillbaka från lagningen nu! Den är nästan som ny. Jag håller på att installera hem alla program och sådär nu igen. Tyvärr måste jag börja om på tapfish... Vet inte om det är värt det asså, hade kommit till level 20 eller 30 eller nåt och det var himlans kämpigt. Nu är jag på nivå tre och har typ fem fiskar för jag har inte råd med fler. Extremt tråkigt.

Studentfesten igår var jätterolig! Idag har jag bara legat ute i solen och slöat. Det är rätt skönt faktiskt. Här kommer lite bilder från i fredags då vi fick sommarlov, treorna sprang ut och vi hade klassfest på kvällen.

Snart kommer Anna hit, då ska vi fixa med lite presentinslagning och sånt. Sen åker vi till Linnéa för studentfest! På måndag börjar jag jobba. Så gick det med det sommarlovet...

Jag hörde nyss att det ringde in på Slaka skola (sen kom det största typ åskbullret jag nånsin hört, men det hör egentligen inte hit så därför sätter jag det inom parantes). Då kom jag och tänka på hur himla fort tiden har gått egentligen. Det känns verkligen inte som att det var nästan elva år sedan jag stod där på skolgården och höll pappa i handen och grät en liten skvätt eftersom jag var så himla nervös för att börja sexårs. Jag vet inte vad jag var nervös hör egentligen, jag hade ju längtat massor till att få börja skolan, men sån är jag.

Det känns inte heller som att det var sju år sedan jag började på Folkunga. Jag kommer ihåg då vi stod där på skolgården alla fyror och lyssnade på när femmorna och sexorna sjöng för oss och Cornelias väckarklocka ringde (fast det märkte inte jag, fast det gjorde hon). Då kände jag mig verkligen stor kommer jag ihåg. Jag hade vita byxor och ett rosa linne på mig och det var typ de finaste kläderna i världen. Jag kommer också ihåg att den första främlingen jag pratade med hette Johanna och nu går hon i min klass. Fast vi hamnade inte i samma klass då, utan fick vänta i sex år. Hon kommer förresten inte ihåg att vi pratade så det var väl ingen direkt djup relation vi utvecklade kanske.

Sen i sexan var det dags att splittra upp de två klasserna och bilda tre istället. Som vi grät, fast egentligen var det inte mycket att gråta över kanske, eftersom min klass blev typ samma som förut, fast lite mindre bara. Så i sjuan var det alltså en ny klass som gällde. Inte så stor skillnad som sagt. Anna och jag gick i samma klass, fast vi pratade inte så jättemycket, inte alls lika mycket som nu. Vet inte varför egentligen faktiskt, vi har ju så himla kul tillsammans. Men men, livet rullade på. Högstadiet var bra, samtidigt som det var extremt jobbigt. Jag kommer ihåg i åttan när vi fick se esteternas på gymnasiets konsert, inte visste jag då att jag skulle få lära känna dem några år senare.

Jag kommer ihåg hur mina kompisar pratade om att man absolut inte ville gå kvar på Folkunga i tre år till, men jag funderade alltid på om jag ändå inte ville stanna. "Jo, men du känns faktiskt som en sån som stannar här" fick jag höra en gång när jag sa att jag tänkte gå kvar. Visste inte om jag skulle ta det bra eller dåligt egentligen haha, men jag bestämde mig för Folkunga ändå och det är jag så himla glad över. Fast jag tvekade ganska länge, det var inte förrens efter jag kom ut och hade gjort testet som jag verkligen kände att det var musiken jag ville typ ägna mitt liv åt.

Nian rullade på, vi skrev den bästa avslutningslåten nånsin (på riktigt, till och med Mia sa det faktiskt), sen var det dags för skolavslutning. Jag grät nästan lika mycket som när mitt marsvin dog. Nästan hela klassen grät hur mycket som helst. Det var verkligen sorgligt då, fast nu i efterhand är det svårt att se vad som var det sorgliga. Eller jo, det är väl klart att det är sorgligt att skiljas från människor som man gått med i sex år, men egentligen tror jag det var rätt skönt att få byta sällskap så att säga.

Sommaren 2010 kom, världens bästa sommar på riktigt. Vet inte om någon sommar kommer kunna slå den, allt var verkligen så himla bra! Jag kommer ihåg på orkesterlägret precis veckan innan, då jag började prata lite med Erik, Björn, Simon, Gabbe, Fanny och Karin som skulle nolla mig sen. Alla var så himla snälla. Jag kommer ihåg hur mycket jag längtade till skolan i slutet, har aldrig längtat så mycket till skolan faktiskt. Hade till och med nedräkning i timmar på mobilen i flera dagar innan. Gick runt och sa saker som "nu är det bara 61 timmar 23 minuter och 45 sekunder kvar!" Och sen började det äntligen.

Första dagen var jag skapligt nervös, inte alls llika nervös som i sexårs eller när jag började fyran, men helt okej nervös. Vi i klass ES1A blev uppropade först av alla i aulan och jag kommer ihåg hur jag tittade på folket runtomkring mig när vi gick upp mot bildsalen och tänkte "de här människorna är min klass nu i tre år". Redan då kändes det bra. Sen började nollningen. Det var så himla roligt alltihop, samtidigt som jag tyckte det var lite småläskigt. Men det är väl så nollning ska vara.



Jag läste lite gamla inlägg på bloggen här om dagen, och då hittade att jag hade skrivit det där. Första veckan gick galet fort, och sen helt plötsligt hade hela året gått. Det känns helt galet verkligen. Har väldigt många fina minnen från det här året. Innan jag började estet hade jag ganska stora förväntingar tror jag, jag liksom räknade med att det skulle bli bra, men aldrig såhär bra. Jag har fått världens bästa klass, men också världens bästa fadderklass som tar studenten imorgon. Jag tänker lite såhär, att med tanke på hur fort det här året har gått så kanske jag redan nu borde börja förbereda mig för att gå ur skolan, för snart är det ju faktiskt min tur. Bara två år liksom. Och jag har en känsla av att det kommer va ganska känslosamt typ.

Lätt det bästa året i hela mitt liv.

Galet varm dag måste jag säga! Imorse regnade det här hemma och min syster pratade om åska, så jag tog långbyxor, vilket jag sedan fick ångra. Men en rätt bra dag ändå! Lite utvärderingar och sånt, sista trumpetlektionen för det här året, studentpresent-shopping med Anna och sen lite blixtar på vägen hem. Var skapligt rädd när jag körde genom skogen, men jag kom hem hel. Nu funderar jag lite på vad jag ska ägna kvällen åt, och det ser ut som att det kommer sluta med Harry Potter. Det är jättespännande nu! De kommer snart upptäcka att det är professor Quirrell som är den onda och inte Snape. Gosh, kom just på att det är 90210 ikväll! Yäää, nui måste jag kolla på förra veckans avsnitt som jag har spelat in, innan veckans börjar!

Nu ska ni få se bilder från den finaste balen jag har varit på i hela mitt liv (den enda också...). Det var så himla fint, satt hela tiden och önskade att jag var med. Dagen efter blev jag preliminärt bjuden att dansa nästa år, känns ju bra!

Jag hatar att marschera i 30 graders värme och att stå still mitt i solen med långbyxor och skjorta hur länge som helst.

Men gårdagskvällen var riktigt mysig i alla fall! Vi hade finmiddag med våra faddrar.














Jag tog visst mest bilder innan middagen... Det kommer kännas så konstigt tomt nästa år utan våra treor i korridorerna och överallt. Bläää.

Jag är bäst med Alexander. Vi vinner mot allt och alla.

Jag är supernyfiken på Sofias plan.

Jag är på ett sånt där konstigt humör när man tror att allt går bra.

Jag är himlans sugen på att dansa bal.

Jag är kanske lite för positiv ibland.

Har varit lite småtrött idag efter nattens äventyr, men jag har klarat mig igenom dagen ändå (hittills). Lite smålektioner här och där, kvintettavslutning, möte inför sommarjobbet, orkester, träffat några gamla fina, åkt hem... Ungefär så var väl min dag typ. Är det någon som vet förresten om man måste göra något med spotify för att de ska fatta att det är ny månad? Jag vill ha nya timmar ju!!






Yep.