♥
Skulle kunna skriva ett ganska långt inlägg om hur mycket fint det finns i världen. Jag funderar lite på om det är värt det. Om någon kommer läsa, vad jag ska ha det till, eller framförallt, vad som skulle få va med i inlägget. Jag har kommit fram till, att som jag kan se på min statistik har jag i alla fall några små läsare, kanske skulle någon i alla fall läsa lite, eller i alla fall titta på texten en stund. Och angående vad jag ska ha det till så har jag bestämt mig för att det nog är bra att skriva om fina saker ibland, då blir man glad, och glad tycker jag om att vara. Och när det gäller vad som skulle få vara med i inlägget, jaa, vi får väl helt enkelt se, det kommer som det kommer.
Som sagt finns det alltså väldigt mycket fint, och då tänker jag både på fina kläder, fina porslinskatter, fina taklampor och sånt ni fattar, men också på hur många otroligt fina människor det finns, och fina minnen, verkligen fina saker som betyder något. Eller, allt har väl betydelse, till och med reklam liksom, men som betyder något speciellt, som gör det hela fint liksom.
Det finns så mycket fint som jag kan berätta om, så jag vet inte riktigt var jag ska börja... Men om man tänker på vad mitt liv mestadels består av nuförtiden, så är det faktiskt min klass. Eller, min klass är en stor del av mitt liv i alla fall. Och det är bra, det är fint. Det är en fin klass jag går i. Jag är verkligen glad att vi har två och ett halvt år kvar tillsammans, för våra treor har ju bara ett halvår kvar tillsammans, och jag tycker verkligen synd om dem som måste splittras sen. Och jag tycker synd om mig själv och min klass, som måste gå i skolan utan våra fina treor sen. För våra treor är riktigt fina de med!
Jag har några riktigt fina minnen också, som är verkligen sådär riktigt fina. När jag och Carro var i Göteborg i somras, hela den resan är ett stort fint minne. Men speciellt ett litet gulligt café/pizzeria typ som hette Magasin 11 var fint tycker jag, har till och med sparat kvittot därifrån. Ett annat fint minne är skolavslutningen i nian, det var nog då jag insåg hur mycket jag egentligen tyckte om min lilla klass egentligen. Hela den dagen var rätt fin. Jag har MASSOR fina minnen av världens bästa marsvin. Kan inte välja något hela hon var fantastisk!
Och flera stycken minnen från i somras, då jag umgicks väldigt mycket med mina nemisar som vi sa då, Sofia, Maria och Astrid. Det var många otroligt fina stunder som jag verkligen aldrig kommer glömma!
Jag har så många fina vänner. Vänner som jag verkligen hoppas att få ha kvar livet ut, för det är väl så det ska vara egentligen. Det finns nog aldrig något bra skäl till att sluta vara vänner tror jag. Jag kan i alla fall inte komma på ett enda. Bara en himla massa dåliga anledningar, som bara förstör. Men det här var tänkt att bli ett inlägg om fina saker, inte saker som man bara vill glömma bort. Så nu ska jag prata om alla mina fina vänner istället. För mina vänner är bäst, jag vet inte vad jag skulle göra utan dem på riktigt. Eller jo jag vet, jag skulle inte göra någonting, för det är liksom mina vänner som får mig att... ja som får mig att, helt enkelt. Det blev en lite konstig mening där kanske, men jag kom inte på något bra slut.
Det finns väldigt mycket fin musik. Musik som bara är fin helt enkelt, som är skön att lyssna på, men också musik som liksom betyder något. Jag har många låtar som har någon speciell betydelse för mig, som får mig att tänka på något speciellt. Låten Hem som har varit min absoluta favoritlåt sedan 2006 kommer alltid vara speciell. Speciell på många olika sätt. Har så otroligt många minnen med den låten. Återigen kommer jag in på minnen, minnen från i somras speciellt. Minnen som gör ont, men som ändå har det där fina i sig, kanske till och med det finaste av allt. Att sjunga i en lekstuga är fint♥.
Ord kan vara otroligt fina också. Och meningar. Det är så fint med komplimanger. Att liksom göra någon glad. Och att bli glad. Att vara glad är fint helt enkelt. Det är fint att vara glad. Och det är fint att vara ledsen. Känslor överhuvudtaget är rätt fint faktiskt. Det är fint att tycka om, även om det kanske bara gör ont ibland. Det är fint att vara omtyckt.
Det finns så mycket som är fint, som man glömmer bort. I alla fall jag glömmer bort rätt ofta. Jag önskar att det var lättare att bara tänka på allt fint, men istället är det det fula som fastnar i huvudet. Det som egentligen inte borde finnas. Fast utan fula saker skulle det fina kanske inte vara så fint längre. Så om det fula alltså måste finnas kvar, så får man kanske helt enkelt försöka glömma den biten lite, och tänka på allt fint istället.
Och där sätter jag punkt.
Som sagt finns det alltså väldigt mycket fint, och då tänker jag både på fina kläder, fina porslinskatter, fina taklampor och sånt ni fattar, men också på hur många otroligt fina människor det finns, och fina minnen, verkligen fina saker som betyder något. Eller, allt har väl betydelse, till och med reklam liksom, men som betyder något speciellt, som gör det hela fint liksom.
Det finns så mycket fint som jag kan berätta om, så jag vet inte riktigt var jag ska börja... Men om man tänker på vad mitt liv mestadels består av nuförtiden, så är det faktiskt min klass. Eller, min klass är en stor del av mitt liv i alla fall. Och det är bra, det är fint. Det är en fin klass jag går i. Jag är verkligen glad att vi har två och ett halvt år kvar tillsammans, för våra treor har ju bara ett halvår kvar tillsammans, och jag tycker verkligen synd om dem som måste splittras sen. Och jag tycker synd om mig själv och min klass, som måste gå i skolan utan våra fina treor sen. För våra treor är riktigt fina de med!
Jag har några riktigt fina minnen också, som är verkligen sådär riktigt fina. När jag och Carro var i Göteborg i somras, hela den resan är ett stort fint minne. Men speciellt ett litet gulligt café/pizzeria typ som hette Magasin 11 var fint tycker jag, har till och med sparat kvittot därifrån. Ett annat fint minne är skolavslutningen i nian, det var nog då jag insåg hur mycket jag egentligen tyckte om min lilla klass egentligen. Hela den dagen var rätt fin. Jag har MASSOR fina minnen av världens bästa marsvin. Kan inte välja något hela hon var fantastisk!
Och flera stycken minnen från i somras, då jag umgicks väldigt mycket med mina nemisar som vi sa då, Sofia, Maria och Astrid. Det var många otroligt fina stunder som jag verkligen aldrig kommer glömma!
Jag har så många fina vänner. Vänner som jag verkligen hoppas att få ha kvar livet ut, för det är väl så det ska vara egentligen. Det finns nog aldrig något bra skäl till att sluta vara vänner tror jag. Jag kan i alla fall inte komma på ett enda. Bara en himla massa dåliga anledningar, som bara förstör. Men det här var tänkt att bli ett inlägg om fina saker, inte saker som man bara vill glömma bort. Så nu ska jag prata om alla mina fina vänner istället. För mina vänner är bäst, jag vet inte vad jag skulle göra utan dem på riktigt. Eller jo jag vet, jag skulle inte göra någonting, för det är liksom mina vänner som får mig att... ja som får mig att, helt enkelt. Det blev en lite konstig mening där kanske, men jag kom inte på något bra slut.
Det finns väldigt mycket fin musik. Musik som bara är fin helt enkelt, som är skön att lyssna på, men också musik som liksom betyder något. Jag har många låtar som har någon speciell betydelse för mig, som får mig att tänka på något speciellt. Låten Hem som har varit min absoluta favoritlåt sedan 2006 kommer alltid vara speciell. Speciell på många olika sätt. Har så otroligt många minnen med den låten. Återigen kommer jag in på minnen, minnen från i somras speciellt. Minnen som gör ont, men som ändå har det där fina i sig, kanske till och med det finaste av allt. Att sjunga i en lekstuga är fint♥.
Ord kan vara otroligt fina också. Och meningar. Det är så fint med komplimanger. Att liksom göra någon glad. Och att bli glad. Att vara glad är fint helt enkelt. Det är fint att vara glad. Och det är fint att vara ledsen. Känslor överhuvudtaget är rätt fint faktiskt. Det är fint att tycka om, även om det kanske bara gör ont ibland. Det är fint att vara omtyckt.
Det finns så mycket som är fint, som man glömmer bort. I alla fall jag glömmer bort rätt ofta. Jag önskar att det var lättare att bara tänka på allt fint, men istället är det det fula som fastnar i huvudet. Det som egentligen inte borde finnas. Fast utan fula saker skulle det fina kanske inte vara så fint längre. Så om det fula alltså måste finnas kvar, så får man kanske helt enkelt försöka glömma den biten lite, och tänka på allt fint istället.
Och där sätter jag punkt.
Kommentarer
Trackback
